Det går inte beskriva, men det är som att man fått helt nya livsinstinkter, jag känner att jag fått en skyddande känsla, jag måste skydda mitt barn mot allt, oavsett vad det är. 

Just förlossningen är ingen höjdare för en kille att vara med om, men jag säger att det är en riktig erfarenhet, att se sin flickvän vara så stark!

Fick ett litet skratt anfall en gång för jag har aldrig sett Hanna vara sådära arg! :)

 

Vart lite hektiskt i slutet av förlossningen då barnets puls gick ner väldigt mycket, så dom fick forcera ut ungen med en kiwi klocka och en dam tryckte på magen med full styrka och en försökte dra ut ungens huvud.

Sen när hon kom ut så var hon alldelles lila, det kändes lite hemskt, men halvägs in i rummet dom förde henne till barnläkaren så börja hon skrika, då pusta man ut, men ändå så var man riktigt rädd, för man visste inte om allt var okej.

 

Sen la dom henne på den lilla sängen och då tog hon tag i mitt finger och öppnade ett öga och titta mig rakt in i ögonen. Efter ett tag öppnade hon även andra ögat.

Sen skulle läkaren sätta på hon mössan, så Agnes fick släppa mitt finger, då börja hon bara gråta!

Men sen när hon fick ta tag i mitt finger igen så blev hon lugn och sansad.

 

Det gick 10 minuter och vi tittade varandra in i ögonen nästan hela tiden.

Då fick hon åka tillbaka till modern, så läkaren frågade om jag klarade av att bära barnet eller om jag var för skakis.

Först sa jag "Nej men bär in det ni."

Fast sen kände jag, nej jag vill!

Så då sa jag, "Jag kan ta henne, jag känner mig stabil."

Så då gick vi in till mamma och då fick hon ligga i mammas famn för första gången och då var vi där, alla 3. Våran lilla familj, ett sånt där "perfect moment". (Enda som saknades var kissen ;) )

Näe, jag kan inte förklara känslan! En helt magisk upplevelse helt enkelt som varje kille borde vara med om, tycker synd om alla pappor som inte vart med på förlossningarna.

 

Sen när Hanna blev ihopsydd i underlivet så fick vi lite fika, välbehövligt efter våran 30 timmars förlossning!! En fin liten bricka med mackor, kaffe, kex och låtsas champange! =)

 

Efter några timmar fick vi åka upp på BB och vi fick sova i rum T.

Kan säga att det var väldigt dålig värme på sjukhuset, både på förlossningsrummet och inne på BB.

Man kan ju tycka att det borde vara varmare när nyfödda småbarn är dära.

Det sjuka var att en natt så blev det varmt, och sen plötsligt vid 2 tiden blev det bara iskallt!

 

Blev 24 timmar av skrik och gråt, både från mamma, pappa och barn.

Hanna blev tokig för hon fick ligga en hel natt och amma, och ändå var barnet inte nöjd, så tillslut valde hon att det blir ersättning istället, barnet blev så mycket lugnare av det. 

Och en napp sprang jag och köpte på apoteket på sjukhuset, kanske den bästa investeringen i livet.

Vi var dumma som inte packade ner någon, för det lugnade henne direkt!

 

Sen efter att Agnes blev 48 timmar så fick vi göra en slut besiktning och tillslut åka hem lite senare på dagen.

 

Vi kom hem och allt har gått fint här hemma, världens bästa Agnes är född.

Hon föddes den 14/8 2013

Vägde 2635

Och var 45cm lång.

En liten söt flicka!

 

 Här var hon bara några minuter gammal! :)

 

Hörs!

 

//Björck!!

Vilken historia, jag är så stolt över dig och hanna, att ni är så starka! Och stolt är jag över min brorsdotter Agnes! Tyck om er alla 3! (4 - kisse osså såklart ) :)